Jag höll mitt första tal som ordförande inför den nya styrelsen och medlemmar som var där:
"Tack för förtroendet. Jag är glad, hedrad och fylld av ödmjukhet inför uppgiften. Jag är också ivrig inför att få sätta igång med verksamhetsplanen, tillsammans med den övriga styrelsen.
Det är ett mycket speciellt år vi har framför oss. Kårobligatoriet faller i juni och det kommer förmodligen mer än någonsin, vara viktigt för MSF Skåne att tydligt visa vilka vi är, var vi står och vad vi vill. Alla ni som sett filmen, eller läst boken om Alice i Underlandet känner igen avsnittet när Alice träffar den skrattande smilkatten i trädet: "Vet Du vart jag skall gå för att komma härifrån?" frågar Alice. "Det beror på vart du vill komma", svarar katten. "Det spelar inte så stor roll vart", fortsätter Alice. "Om Du inte vet vart du vill gå, spelar det inte så stor roll vilken väg Du tar", svarar katten.
Vi är inte som Alice. Vi vet vart vi vill gå. Som vi tillsammans pratade om under arbetshelgen i Simrishamn, finns det många saker som vi vill genomföra tillsammans. Att undersöka intresset för ledighet mellan höst- och vårtermin bland våra medlemmar för att ta ett exempel. Enkäten som vi skickade ut talar sitt tydliga språk, majoriteten av de medlemmar som svarade, vill ha ledigt. Självklart ska vi gå vidare med den frågan. Jag är medveten om fakultetens avoga inställning till kommunikation med oss i MSF. Jag undrar hur de ställer sig till frågan vilka studentorgan de skall prata med, när kårobligatoriet faller? Jag kommer aldrig att ge upp tanken på att vi i MSF skall fungera som en blåslampa efter fakulteten då läkarstudenter i Skåne inte behandlas på ett bra sätt.
Det ska tydligt märkas hos våra medlemmar att de är med i MSF. Att de har ett starkt fackförbund i ryggen om de stöter på problem i samband med sin utbildning. För starka är vi. I måndags var antalet medlemmar i MSF Skåne 832 stycken. Det är ett stort förtroende vi har att förvalta. Vi får heller inte glömma våra medlemsförmåner, som kan tyckas små och omotiverade när vi sitter här och pratar, men som ändå betyder mycket för studenten. Vi ska fortsätta med våra mycket uppskattade lunchföreläsningar. Informera om understödsfonden, kliniska och prekliniska enkäter, bjuda in till AT-mässor, som bara ser ut att växa, utveckla mentorskapsprogrammet och eventuellt upprätta en fadderverksamhet för de yngre terminerna. Personligen tror jag på att MSF har en stor roll när det gäller att uppmärksamma fakulteten och ledningen för vårt program om studenternas psykosociala situation, som vi alla vet inte alltid ser så bra ut. För det här vill jag arbeta tillsammans med er alla. Om vi skall lyckas måste vi lägga ned tid på arbetet. Vi måste dela på både grovjobbet och det mer glassiga, om det finns något.
Om jag får drömma lite:
I mitt MSF Skåne är alla välkomna. Vare sig man är inne på sin andra vecka på läkarprogrammet, eller om man tar examen om någon månad. Styrelsemöten ska uppmuntra till fritt tänkande, kreativitet och högt i tak. I mitt MSF Skåne, pratar vi till varandra, inte om varandra. Vi jobbar för det som engagerar oss lite extra. Någon brinner kanske för studenternas psykosociala situation, en annan värnar om god handledning under de kliniska terminerna, en tredje inpireras av intressanta och tankeväckande lunchföreläsningar som kompletterar den ordinarie utbildningen. Jag vill att alla studenter, medlemmar som icke-medlemmar, ska känna till att de när som helst, kan vända sig till oss i MSF för att få hjälp. Vi måste komma ihåg att vi representerar över 800 personer, det är vårt ansvar att föra deras talan. I mitt MSF Skåne pratar vi inte skit om Medicinska Föreningen. Vi bjuder istället in dem till dialog och möten. Jag utgår från att vi båda, i grund och botten vill samma sak, nämligen läkarstudenter i Skånes bästa. Jag drömmer om ett MSF Skåne som syns och hörs. Både bland studenter och i fakultetens fina korridorer. Vi är några att räkna med!
En framgångsrik organisation har visioner och konkreta handlingsplaner. En vision utan handlingsplan blir bara en dröm. En handlingsplan utan vision, som berättar var vi vill vara om sisådär två-tre år, blir i bästa fall ett roligt tidsfördriv. Jag är medveten om att många visioner aldrig blir verklighet. Det gör kanske inte så mycket det heller. Visionerna ska sporra oss alla, svetsa oss samman och få oss att lägga ner det där lilla extra. Men framför allt måste vi, när vi genomför allt vi pratar om, samtidigt ha roligt! Vi gör alla detta på vår fritid. Det är inte mycket fritid vi har, vi som läser på läkarprogrammet. Att man är engagerad och aktiv i MSF tycker jag också ska belönas. Sittningar, kickoffer, teambuildingsdag, är bara några förslag, vi kan och vi ska göra mycket roligt ihop!
Någon gång har jag funderat på om jag kommer att klara det här. Då har jag tröstat mig med att jag inte är ensam, att vi ikväll har fått en styrelse som både vill och som kan. MSF Skåne är ingen arena för solospel. Som det heter "jaget får aldrig bli större än laget". Vi är ett lag och ni har valt mig att leda vårt lag framåt. Jag hoppas att vi ska kunna undvika situationen som uppstod hos en idrottsförening på 20-talet i mellersta Sverige. I mötesprotokollet kunde man läsa: ”Mot beslutet reserverade sig alla i styrelsen, utom ordföranden.” Jag hoppas vi ska slippa det, här i MSF Skåne.
Tack för förtroendet. Vi ses på MSF:s möten, sena kvällar på UsiLs bibliotek, i sjukhuskorridorerna, på uteställena, i stadsparken under valborg och under karnevalen i Lund."
Det är ett mycket speciellt år vi har framför oss. Kårobligatoriet faller i juni och det kommer förmodligen mer än någonsin, vara viktigt för MSF Skåne att tydligt visa vilka vi är, var vi står och vad vi vill. Alla ni som sett filmen, eller läst boken om Alice i Underlandet känner igen avsnittet när Alice träffar den skrattande smilkatten i trädet: "Vet Du vart jag skall gå för att komma härifrån?" frågar Alice. "Det beror på vart du vill komma", svarar katten. "Det spelar inte så stor roll vart", fortsätter Alice. "Om Du inte vet vart du vill gå, spelar det inte så stor roll vilken väg Du tar", svarar katten.
Vi är inte som Alice. Vi vet vart vi vill gå. Som vi tillsammans pratade om under arbetshelgen i Simrishamn, finns det många saker som vi vill genomföra tillsammans. Att undersöka intresset för ledighet mellan höst- och vårtermin bland våra medlemmar för att ta ett exempel. Enkäten som vi skickade ut talar sitt tydliga språk, majoriteten av de medlemmar som svarade, vill ha ledigt. Självklart ska vi gå vidare med den frågan. Jag är medveten om fakultetens avoga inställning till kommunikation med oss i MSF. Jag undrar hur de ställer sig till frågan vilka studentorgan de skall prata med, när kårobligatoriet faller? Jag kommer aldrig att ge upp tanken på att vi i MSF skall fungera som en blåslampa efter fakulteten då läkarstudenter i Skåne inte behandlas på ett bra sätt.
Det ska tydligt märkas hos våra medlemmar att de är med i MSF. Att de har ett starkt fackförbund i ryggen om de stöter på problem i samband med sin utbildning. För starka är vi. I måndags var antalet medlemmar i MSF Skåne 832 stycken. Det är ett stort förtroende vi har att förvalta. Vi får heller inte glömma våra medlemsförmåner, som kan tyckas små och omotiverade när vi sitter här och pratar, men som ändå betyder mycket för studenten. Vi ska fortsätta med våra mycket uppskattade lunchföreläsningar. Informera om understödsfonden, kliniska och prekliniska enkäter, bjuda in till AT-mässor, som bara ser ut att växa, utveckla mentorskapsprogrammet och eventuellt upprätta en fadderverksamhet för de yngre terminerna. Personligen tror jag på att MSF har en stor roll när det gäller att uppmärksamma fakulteten och ledningen för vårt program om studenternas psykosociala situation, som vi alla vet inte alltid ser så bra ut. För det här vill jag arbeta tillsammans med er alla. Om vi skall lyckas måste vi lägga ned tid på arbetet. Vi måste dela på både grovjobbet och det mer glassiga, om det finns något.
Om jag får drömma lite:
I mitt MSF Skåne är alla välkomna. Vare sig man är inne på sin andra vecka på läkarprogrammet, eller om man tar examen om någon månad. Styrelsemöten ska uppmuntra till fritt tänkande, kreativitet och högt i tak. I mitt MSF Skåne, pratar vi till varandra, inte om varandra. Vi jobbar för det som engagerar oss lite extra. Någon brinner kanske för studenternas psykosociala situation, en annan värnar om god handledning under de kliniska terminerna, en tredje inpireras av intressanta och tankeväckande lunchföreläsningar som kompletterar den ordinarie utbildningen. Jag vill att alla studenter, medlemmar som icke-medlemmar, ska känna till att de när som helst, kan vända sig till oss i MSF för att få hjälp. Vi måste komma ihåg att vi representerar över 800 personer, det är vårt ansvar att föra deras talan. I mitt MSF Skåne pratar vi inte skit om Medicinska Föreningen. Vi bjuder istället in dem till dialog och möten. Jag utgår från att vi båda, i grund och botten vill samma sak, nämligen läkarstudenter i Skånes bästa. Jag drömmer om ett MSF Skåne som syns och hörs. Både bland studenter och i fakultetens fina korridorer. Vi är några att räkna med!
En framgångsrik organisation har visioner och konkreta handlingsplaner. En vision utan handlingsplan blir bara en dröm. En handlingsplan utan vision, som berättar var vi vill vara om sisådär två-tre år, blir i bästa fall ett roligt tidsfördriv. Jag är medveten om att många visioner aldrig blir verklighet. Det gör kanske inte så mycket det heller. Visionerna ska sporra oss alla, svetsa oss samman och få oss att lägga ner det där lilla extra. Men framför allt måste vi, när vi genomför allt vi pratar om, samtidigt ha roligt! Vi gör alla detta på vår fritid. Det är inte mycket fritid vi har, vi som läser på läkarprogrammet. Att man är engagerad och aktiv i MSF tycker jag också ska belönas. Sittningar, kickoffer, teambuildingsdag, är bara några förslag, vi kan och vi ska göra mycket roligt ihop!
Någon gång har jag funderat på om jag kommer att klara det här. Då har jag tröstat mig med att jag inte är ensam, att vi ikväll har fått en styrelse som både vill och som kan. MSF Skåne är ingen arena för solospel. Som det heter "jaget får aldrig bli större än laget". Vi är ett lag och ni har valt mig att leda vårt lag framåt. Jag hoppas att vi ska kunna undvika situationen som uppstod hos en idrottsförening på 20-talet i mellersta Sverige. I mötesprotokollet kunde man läsa: ”Mot beslutet reserverade sig alla i styrelsen, utom ordföranden.” Jag hoppas vi ska slippa det, här i MSF Skåne.
Tack för förtroendet. Vi ses på MSF:s möten, sena kvällar på UsiLs bibliotek, i sjukhuskorridorerna, på uteställena, i stadsparken under valborg och under karnevalen i Lund."
