torsdag 30 september 2010

Fin höstdag i den lilla staden

Jag tycker att det alltid borde vara fint väder. I Lund är det mest molnigt, regnigt och blåsigt under hösten, men idag var det en riktigt fin dag. Vindstilla (nåja, för att vara Lund) och strålande sol. När det är så soligt brukar jag ibland blunda och tänka tillbaka på Frankrike i somras.

Vi hade casepresentation i Malmö idag. Tog bussen hem till Lund och tänkte bara snabbt gå förbi Kattesund och köpa lite frukt och grönsaker på vägen hem. "Snabbt" blev ungefär en timme. Jag träffade hela tiden personer jag kände på vägen, stannade och småpratade med dem och sen tog det sin lilla tid att handla också. Köpte för 165 spänn.. Det är mycket frukt och grönsaker! Men väldigt gott och fräscht att ha hemma. Jag tycker alltid att det fattas något när jag inte äter grönsaker till lunch eller middag. Vana hemifrån. Mina föräldrar har alltid serverat grönt till maten.

Det är lite småstad över det hela. Man träffar alltid någon man känner på stan och så går man och handlar frukt och grönsaker på torget. Det är den charmiga delen av att bo i en småstad.

onsdag 29 september 2010

Övning ger färdighet

Punkterade en artär igår (för att kunna ta en artärgas måste man göra det). Rätt coolt. Egentligen är det lite konstigt tycker jag, att sjuksköterskor (som tar blodprov hela dagarna) inte får ta artärgaser utan delegering på det från en läkare.

Själv fick jag göra det på en gång (för första gången i mitt liv) igår. Min handledare sa att det bara var att göra det. Öva, öva, öva. Klart jag ville det!

Men... min lillasyster Louise (som studerar till sjuksköterska) och hennes kursare måste öva på platskuddar i flera veckor, innan de får ta ett vanligt venöst prov. Hmm... Jag som läkarstudent är givetvis född med kunskapen och erfarenheten av att ta artärprov? Alltså ingen fara för mig, jag tyckte det var kul och jag gör det gärna på patienter om min handledare skulle be mig, men varför får inte sjuksköterskorna göra det?

Aja. Imorn är det casepresentation i Malmö. Petra och jag träffade en patient idag som hade en intressant sjukhistoria. Det är den vi ska redovisa för de andra imorn.

söndag 26 september 2010

Endorfinstinn helg

Shoppade loss igår i Malmö. Känns som evigheter sen sist jag verkligen shoppade så mycket som jag gjorde igår och jag var SÅ värd det. Ja, jag erkänner, shopping gör mig glad. Jag är rätt ytlig ibland. Det bästa var nog skorna från Rizzo och tröjan från Tiger.

Idag har jag tränat. Äntligen. Det var också evigheter sen. Det blir jag också glad av för övrigt. Förkylning och en massa annat (läs: skola och MSF) har satt käppar i hjulet för det sedan jag kom tillbaka till Lund. Fasen vad underbart det var! Haha, jag låter rätt präktig, jag vet, men det är sant. Träning tar energi av en för stunden, men ger så mycket mer energi tillbaka i det långa loppet.

Om jag ska palla med mina nya, hysteriska klinik- och jourscheman måste jag träna regelbundet. Annars kommer jag sacka ihop totalt. Dekadens.

Ikväll ska jag och Frida åka till Lunds katthem på "öppet hus". Båda vi älskar verkligen djur och i Lund träffar jag sällan några. Mina små kaniner hemma på Lidingö är ju svåra att snacka med över telefon.. De gör en god gärning, Katthemmet alltså, som tar hand om övergivna katter och hjälper dem att hitta ett nytt hem. De lär ju bli besvikna när jag och Frida kommer dit enkom för att klappa de små liven..

Nu ska jag plugga. Diabetes here we go!

P.S. Wall Street 2 var helt ok, men inte mer.

fredag 24 september 2010

God morgon!

Vaknade för en stund sedan. Tog en liten eftermiddagslur... Var så sjukt trött i skolan idag. Sov bara fyra timmar i natt, så åkte hem lite tidigare. Värt att sova. Så trist att somna vid tio på fredagskvällen bara för att man har haft en fullspäckad vecka.

Ikväll ska jag och J gå på bio. Vi ska se "Wall Street 2". Ska bli mysigt att träffa honom, vi har båda haft fullt upp varje dag den här veckan. Hihi, typiskt honom att vilja se den filmen. Det är ju typ hans framtida bransch som den filmen berättar om. Rätt långt från min egen. Även om jag ibland försöker hävda mig mot honom med statistiksnack om signifikansnivå, p-värden osv (vi hade faktiskt tenta på sånt innan vi började med våra kandidatarbeten i våras) och lite management (hallå, jag läser ju faktiskt på EC nu också!) så är det ju inte direkt mitt område. Det gör inget, ska mest bli mysigt att träffas och se bio.

Ska fixa lite innan, läge att ta tag i det nu.

torsdag 23 september 2010

Min första jour på akuten!


Min första akutjour avklarad!

Det var egentligen tänkt att jag skulle gå 17-22, men jag kom hem vid 01... Det gör faktiskt inget. Värt att stanna kvar. Fick ta egna patienter, undersöka, diktera och komma med förslag på utredningar och möjliga diagnoser.

Måste erkänna att jag var rätt nervös innan. När jag kom dit, träffade jag en läkare som direkt gav mig en bibba med papper om en kvinna som sökte akut. Han tyckte absolut att jag skulle undersöka henne själv och sen berätta för honom om mina fynd.

Jag: "Ok, det låter bra, det gör jag gärna, men jag vill bara berätta för dig att det här är min första akutjour någonsin."
Han: "Ja, men det är bara att sätta igång, såhär är det att vara läkare!"

Sagt och gjort. Jag tog min bibba med papper som innehöll EKG, labsvar, kort anamnes och remiss och gick in till patienten. Stackarn hade fått vänta länge (hallå, det är akuten, det är väl snarare regel än undantag att man får vänta?). Pratade, undersökte och funderade.

Mitt i allt kom traumalarm med både potentiella strokes och trafikolyckor på samma gång. Min patient fick snällt vänta. Nu var det någon annan som behövde vår hjälp snabbare. En "prio etta".

Runt 23-tiden var vi klara med det mest akuta. Gick tillbaka till min patient, som vid det här laget hade varit iväg på kompletterande undersökning på annat ställe (jag hade skickat remissen, så nöjd, haha! :D). Vi diskuterade vad det visade och pratade behandling och uppföljning.

Därefter var det "bara" det lilla diktatet och den andra remissen kvar. Trevande började jag mitt livs allra första diktat: "Eh, hej, det här är medicine kandidat Madeleine Liljegren som eh dikterar för doktor Ulf Ekelund, läkare på medicinakuten punkt. Det gäller patient X...Jag som dikterar heter alltså Madeleine Liljegren och jag går termin sex på läkarprogrammet....*onödigt lång paus* (hade inte fattat hur man stoppade diktafonen, haha) punkt...och jag vill bara berätta för er som lyssnar att det här är min första jour, så eh... jag hoppas att det blir bra! *skratt* Punkt ni får ha överseende med mitt diktat punkt."

Blablabla...blablabla... ojdå, sådär heter det ju inte... spola tillbaka, spela in på nytt... "jo, alltså vi vill beställa en lungscintigrafi punkt, eller jag menar nej, inte det utan".. äsch, spola tillbaka, spela in igen, "jo vi vill alltså beställa en skiktröntgen, en röntgen pulm punkt...."

Sådär höll jag på ett tag. Det hela blev nästan tio minuter långt. Avslutade i alla fall med att tacka läkarsekreterarna för uppmärksamheten och för deras tålamod. Haha. Jaja, det gick nog bra!

Min handledare var i alla fall kanon! Jag fick bra handledning och han var duktig och svarade på frågor, såg till att jag fick se saker (som man inte ser varje dag direkt) men lät mig ändå ta mycket eget ansvar. Känner mig mer lugn nu inför nästa jour, som jag har nästa helg. Ser fram emot den!

Nu ska jag sova. Tack för uppmärksamheten och tålamodet om ni nu har läst såhär långt! ;)

måndag 20 september 2010

Lund just nu

Utanför mitt fönster i Lund.

Fem komma sju

Förskräckligt. Jag finner inte ord. Eller jo, det gör jag visst.

Jag måste säga att jag inte är förvånad ändå. Över att SD kom in i riksdagen. De har ostört kunnat propagera, sprida lögner runt omkring sig och mobilisera, hela tiden oemotsagda.

Inte ett enda riksdagsparti (2006-2010) har på riktigt gått ut och mött SD i debatter. Jag vet att LUF mötte SDU i Lund för någon vecka sedan, tyvärr hann jag inte gå och lyssna. Men det är i princip det enda som jag känner till i alla fall. På riksnivå (jag tänker radio- och TV-debatter) har det varit totalt tyst. En drömsituation för ett populistiskt parti! Vem vet hur de har tänkt hantera den övriga politiken? Förutom invandringspolitiken? Ingen! De har ingen tanke om det! Så fort de får frågor från journalister, handlar det om invandringen. De kan satsa allt på ett kort och tydligen har 57 personer av 1000 köpt deras retorik.

Självklart gynnar det SD. Att de får stå och prata på gator och torg, via Youtube och sociala medier utan att få officiellt mothugg med konkreta motargument från de övriga partierna. Jag hoppas innerligt att det här får Sverige att vakna till på riktigt, ur sin trygga vagga om att vi inte drabbas av nazism och rasism här. För det har vi precis drabbats av. Nu gäller det att hela tiden argumentera emot SD, så att folk som röstade på dem förstår hur oriktigt det de säger är och att deras riksdagstid blir kortlivad.

Återigen; här är en bra sida med motargument till SD:s argument:

www.dittval.org

Alla mina fördomar om sverigedemokrater besannades igår när jag såg sändningen från deras valvaka. "Jimmie Åkesson, chaaa la la la laaaa! Jimmie Åkesson, chaaaa la la la la la!..." som taget från en finlandsfärja. Riktiga lågliv. Själv stod han som ett fån och sa inte ett enda vettigt ord.

Pinsamt Sverige och pinsamt Skåne!!

fredag 17 september 2010

Äntligen helg!

Uppe tidigt, ska iväg med tåget alldeles strax. Ikväll ska jag fira Maria och Ikan som fyllt 25!

Så skönt med helg. Är helt slut efter de här två första klinikveckorna. Det är jättekul och spännande, men jag är ändå sjukt trött! Att gå upp vid halv sju varhe morgon och komma hem vid halv åtta på kvällen, tar på krafterna. Jag tror jag vänjer mig.

Igår var vi hela dagen i Malmö och hade föreläsningar om hjärtsvikt. Kardiologer och thoraxkirurger var där, det var intressant och spännande. På vägen hem blev motorn i Mickes bil överhettad. Så vi fick helt enkelt stanna vid vägen, lyfta av motorhuven och låta den svalna i blåsten och regnet. Medan vi väntade lekte vi gamla hederliga billekar. Det gjorde alltid jag och mina syskon när vi var små och bilade i Europa under somrarna. :D

tisdag 14 september 2010

Ditt och Mitt val

Oerhört bra sida som bemöter Sverigedemokraternas (SD) lögnaktiga och idiotiska argument:


Som min mamma brukar säga; "Folk får den ledare de förtjänar". Rösta inte in SD i riksdagen, det är ditt val nu på söndag!


Ledarskapskurs + förtidsröst

Var på intro idag till kursen "Ledarskap i studentaktiva organisationer" som jag ska läsa på EC i höst. Verkar vara så bra och intressant.

Förtidsröstade på vägen hem från skolan idag. Kommer vara hemma på Lidingö på söndag. Ska fira Maria och Ikan som har fyllt 25, ser fram emot det!

måndag 13 september 2010

Att komma in i rollen

Jag börjar, steg för steg, vänja mig vid att en dag verka som läkare. Det är nog ett av de mest intressanta och spännande yrkena man kan tänka sig. Jag lär mig nya saker varje dag, får möta människor på ett sätt som få personer får göra, i glädje och i sorg. Jag får veta om människors innersta problem, som de ibland inte ens vågar berätta om för deras egen partner och familj. Det kräver en enorm respekt och ödmjukhet gentemot patienten och inför yrkesrollen. Vare sig det handlar om att be patienten i undersökningsrummet att ta av sig kläderna, att röra vid patienten på ställen som inte alls känns bekvämt om en 'vanlig' person på stan skulle göra, att ställa en fråga (som kan låta trivial) som gör att människan framför en brister ut i gråt, att konstatera ett dödsfall (ja, jag har fått vara med om det nu).

Patienten framför mig har på senare tid märkt av en muskelsvaghet i kroppen. Det är svårare att prata, att hitta orden, nu jämfört med tidigare. Patienten är under utredning. Jag genomför några tester. Lyssnar på hjärta och lungor, klämmer på magen, testar muskelkraft i armar och ben, försöker få fram reflexer, en del hittar jag, andra uteblir.

"Låter allt bra?" Ögonen tittar på mig, fyllda av en blandning av hopp och oro.
"Ja, det tycker jag att det gör. Som jag har fått lära mig hittills så tycker jag det. Hjärtat låter bra och lungorna med." Svarar jag, sittandes på den lilla hopfällbara stolen bredvid patientens säng.
"Tror du att det är någonting farligt? Idag mår jag faktiskt mycket bättre! Det måste väl bara vara något tillfälligt? Eller vad säger du doktorn?" Fortsätter patienten framför mig.
"Jag är inte färdig doktor än, jag är läkarstudent. Jag ska prata med min handledare om det, det lovar jag. Tack för att jag fick prata med dig och undersöka dig! Det hjälper mig mycket i min inlärning." Jag lämnar rummet. Diagnosförslag snurrar i huvudet.

Som sagt, jag försöker att vänja mig vid rollen som läkare. En dag kommer jag inte kunna svara som ovan. Då är det jag (och bara jag) som ska diagnostisera, fatta medicinska beslut och meddela patienten. Inte stå bredvid när någon annan bekräftar ett dödsfall. Jag ska göra det själv, meddela anhöriga, skriva dödsbevis och dödsorsaksintyg.

Det är tur att jag har några år på mig att växa in i rollen.













Observera att de patientfall jag beskriver, inte är tagna direkt av från verkliga fall (självklart inte, sekretess är en av grundpelarna i sjukvården och det håller jag starkt på). En del är en blandning av saker jag har upplevt men också en beskrivning av hur det hade kunnat se ut.

onsdag 8 september 2010

Möten, möten och åter möten

Nyss hemkommen från möte med Medicinska Föreningens ordförande, Karl Lundblad. Trevligt och bra möte. Vi diskuterade olika frågor som våra olika organisationer driver just nu och vilka vi planerar att driva inom den närmsta framtiden.

Redan i våras träffade jag och Alexandra, MF:s dåvarande ordförande Alan Mohtadi, för ett liknande samtal. Jag tycker det känns bra att vi tillsammans har lyckats vända en gammal, tradig smutskastning, organisationerna emellan, till något positivt och bra!

Nu ska jag iväg på möte med mentorskapsgruppen. Det ska bli trevligt att träffa alla igen, efter sommaren. Samtidigt mellan alla dessa möten, pluggar jag njurmedicin så gott jag kan. Det tar tid att vara ordförande i en så pass stor organisation som MSF Skåne, men det är väldigt kul så jag klagar inte! Det är nyttigt att lära sig att planera sin tid, prioritera och klara av att välja bort vissa saker, även de som är roliga.

En helt annan sak. Jag kan tänka mig att det är många som har sett Youtube-klippet med den unga pojken från Indonesien som röker 40 (!) cigaretter om dagen? Om inte; http://www.youtube.com/watch?v=_te6dLVeqa8

Nu har han i alla fall varit inne på rehab och är rökfri. Haha! Jag vet att jag inte borde skratta, men sättet han svingar runt cigaretten med sina små, knubbiga barnfingrar och rökringarna han formar med munnen... Det är svårt att låta bli. Även som läkarstudent. ;)




måndag 6 september 2010

Akut plugg-svikt

Första dagen på min njurplacering. Vi började med föreläsning om akut njursvikt. So far, so good. Alltid bra med repetition (det var trots allt länge sen jag läste om njurarnas sjukdomar under patologikursen).

Vår handledare presenterar olika fall. Ex. "Man 34 år, inkommer med smärtor i buken. Känd missbrukare sedan tidigare. Varit på fest under gårdagen och druckit alkohol samt brukat narkotika...osv" Därefter kastas frågorna emot oss; "Vad har han drabbats av?", "Varför?", "Vad gör du?", "Vilka prover beställer du?", "Vilka undersökningar genomför du?", "Hur går du vidare med behandlingen?"

Jag kände mig lagom pigg så tidigt på morgonen, efter en intensiv men rolig arbetshelg med MSF i Åhus och hängde inte riktigt med. Hur var det nu? Kände direkt att jag drabbats av akut plugg-svikt. Tror det här med klinik är lite av en vanesak. Vi kastas in i det men vi kommer vänja oss och hänga med vi också. Till slut. Idag var det lite chockartat bara. Men det löser sig!

Handledaren verkar jättebra och jag blev faktiskt riktigt taggad till att läsa. Om några veckor kommer jag och mina klasskompisar att själva ansvara för en del av akuten här i Lund. Skönt att få lite warm up innan dess...



torsdag 2 september 2010

Glad och stolt!

Igår hade vi i MSF information för de nya T1:orna. Det gick så bra det bara kan gå. Det var många av oss i MSF som var där och representerade (t.o.m. MSF:s nationella ordförande Maria Ehlin Kolk), studenterna ställde många och bra frågor till oss och vi var peppade och väl förberedda!

Det hela resulterade i hela 93 (!) nya medlemmar till MSF. Så bra har det inte gått för oss på väldigt länge. Det är ett kvitto på att vår styrelse i Skåne fungerar bra och att MSF gör många och viktiga saker för läkarstudenter runt om i Sverige och utomlands (ja, svenska medborgare som studerar till läkare utomlands kan också gå med i MSF). Jag är så stolt över alla duktiga och bra ledamöter och suppleanter som är med i vår lokala styrelse. Det är en ära att få leda laget framåt!

Snart är det val. Valtemperaturen höjs. Det märks inte minst i media (jag och lillasyrran såg utfrågningen av Reinfeldt ikväll och på söndag är det Ohlys tur) eller på gator och torg. Stortorget i Lund är knökfullt av valstugor. Man pratar med kompisar och familj. Det ser ut att bli ett jämnt och spännande val och jag hoppas verkligen att de flesta går och röstar!

Mer än så säger jag inte. Inte för att jag inte är intresserad av politiken i Sverige (tvärtom, det kanske har märkts...) men det vore omdömeslöst av mig att uttala mig, som nu sitter i en sådan position att min främsta uppgift är att föra läkarstudenter i Skånes talan. Om jag satt och uttalade mig om vad jag tycker privat skulle nog flera bli uppretade, med all rätt. Som jag sa till T1:orna igår; MSF är partipolitiskt obundet och det som ligger i vårt intresse är läkarstudenters bästa.

Idag hade vi föreläsning om arytmier, alltså det tillstånd när hjärtat inte slår riktigt som det ska. Det var väldigt spännande och jag kände mig peppad till att börja gå på klinik nästa vecka. Mina två första veckor kommer att vara på njurmedicin.

Nu ska jag nog faktiskt göra det som jag alltid tänker att jag ska, men aldrig gör; nämligen gå och lägga mig, tidigt.