Gäsp!

Nu är det dags att sova. Nya rön om varför vi gäspar: http://www.dn.se/nyheter/vetenskap/overhettad-hjarna-far-oss-att-gaspa

Sista veckan på ortopeden. Känns både tråkigt och bra på samma gång. Har varit en väldigt bra placering med många duktiga och engagerade handledare. Samtidigt ska det bli kul att prova något nytt.

Kaffe, kaffe, kaffe...

Innan jag började plugga i Lund för fyra och ett halvt år sedan, drack jag aldrig kaffe. Fy vad jag tyckte det var äckligt! Beskt och trist. Men under tentapluggsperioderna, när jag var som mest trött och satt och nickade till på SOL, med näsan bokstavligt talat i böckerna - ja, då började jag mer och mer dricka kaffe. Det började med "mjölk med kaffe", som övergick till "kaffe med mjölk". Jag har aldrig riktigt lärt mig att dricka kaffe helt svart.

I somras (det vill säga när jag inte pluggade) drack jag inte en enda kopp kaffe. Helt otroligt. På kliniken dricker jag ofta två koppar om dagen. Det är verkligen bara för att hålla mig pigg och vaken. Inte det lättaste alltid att sitta pigg, alert och koncentrerad klockan åtta på morgonen under röntgenronderna. Röntgenläkare är för övrigt något jag inte tror att jag skulle klara av. Alltså, rent intellektuellt är det klart att jag skulle klara det men nej, jag skulle aldrig palla att sitta i ett mörkt rum hela dagarna och tolka bilder. Då skulle det lätt krävas fem, sex koppar kaffe för mig!

Aja. Kaffe är faktiskt också trevligt efter maten på middagar tycker jag. Och som fika. Men gärna något sött till. I dagens DN står det att kvinnor som dricker kaffe har mindre risk för att drabbas av depression. Alltid något!

Nu ska jag sova. Har varit i skolan hela dagen och på kvällen hade jag jour. Jouren var rolig och lärorik - som vanligt. BRA!

Gröna fingrar?

Vad tycker ni om min orkidé? Fett snygg! Eller hur? Vad hände under sommaren egentligen? Måste ha varit min hyresgäst Amanda som fixat den så fin. Innan jag åkte bort över sommaren var det kanske en blomma på...

Löpning och sommarminnen

Löpning kan kännas som det bästa som finns i livet, när jag är på ett visst humör. Var ute och sprang i Stadsparken tillsammans med Karin ikväll. Verkligen jättejätteskönt. När jag sprang tänkte jag på hur lik Stadsparken är parken Parc de la Torse i Aix-en-Provence, där jag sprang mycket i somras. Det var en härlig känsla, att minnas ledigheten i Frankrike. En stund kändes det nästan som att jag var tillbaka i Frankrike igen.

MSF skriver i SvD Brännpunkt idag...

...om utvidgningen av läkarprogrammet. Jag är stolt och glad över att MSF syns och hörs i debatten och att det är VI som tar initiativet till att diskutera dessa viktiga frågor. Nästa vecka släpps resultaten från MSF:s utvärdering av den kliniska delen av läkarprogrammet i Sverige. Spännande.

Allt eller inget

Allt eller inget. Lite så kan man nog beskriva mina engagemang i olika saker i livet. Skola, MSF m.m. Ibland gör jag hur mycket som helst dygnet runt (nästan) och ibland gör jag absolut ingenting och blir nästan totalt passiv.

Kom hem från ortopedakuten för knappt en timme sedan. Blir en sen kväll ikväll också. Har kanske snittat sex timmars sömn/natt den sista tiden. Kanske ännu mindre om jag tänker efter. Det har varit så mycket på sistone! Varje kväll och helg har nästan varit uppbokad.

Jag gillar det jag gör, annars skulle jag förstås inte hålla på med det. Men det är viktigt att sätta egna gränser ibland. September har varit både en hektisk och en väldigt rolig månad för mig. Det kommer inte vara så här hela hösten. Jag kan ofta "köra på" om jag vet att det är under en begränsad tid. Samtidigt är det inte bra att sova så lite som jag har gjort på sistone. Massa människor som är förkylda nu också, vill inte bli sjuk jag med.

Var i skolan hela dagen idag och sedan gick jag med ortopedjouren på kvällen. Spännande och rolig dag! Fick göra väldigt mycket själv. Leda rond på avdelningen, ordinera prover och mätningar, sy sårskada m.m. Känns väldigt kul att jag nästa sommar kan jobba som underläkare. Även fast att det förstås kommer att kännas nervöst.

Nu sätter jag en gräns. Jag ska inte skriva mer i det här inlägget (även fast jag vill). Nu ska jag sova.

Bra helg med MSF Skåne!

Nyss hemkommen från arbetshelg med MSF Skåne. Vi var på Lögnäs gård - fantastiskt ställe! Idag på morgonen fick vi visat för oss hur det går till när kor mjölkas (riktigt high tech alltså, en automatisk mjölkare som med laser kände av var spenarna satt, tvättade av dem och därefter satte på suginstrument som sedan förde mjölken till en stor maskin). Korna var så söta! Det stod i kö till mjölkmaskinen och var så ordentliga. Lögnäs gård hade kattungar och kalvar också, som jag fick klappa. Jag som älskar djur! Vilken bra start på morgonen!

Nåja, att klappa gulliga djur var inte det enda vi gjorde. Effektivt, roligt och kreativt. Så skulle jag vilja sammanfatta vår arbetshelg. Vi fick mycket gjort och många bra idéer kom fram. Vi har väldigt roligt ihop också, i MSF. Det är viktigt att ha roligt, när man engagerar sig ideellt.

Nu är jag trött. Har varit borta nästan varje helg i september och det börjar märkas. I morgon har jag jour på kvällen, fram till 23. Ska försöka att gå och lägga mig lite tidigare idag.

Debattinlägg i Göteborgs-Tidningen idag

Signerat MSF, Sveriges Yngre Läkares Förening och Svenska Läkaresällskapets Kandidatförening.

Har fått många glada tillrop idag på inlägget. Det känns förstås jätteroligt. Det är en viktig fråga och jag är glad över att MSF får chans att synas i debatten som berör oss läkarstudenter i allra högsta grad. Vill vi ha en inkompetent framtida läkarkår? Självklart inte. Det är dags att på allvar ta tag i bristen på AT- och ST-platser.

http://gt.expressen.se/ledare/1.2560513/debatt-fler-nya-lakare-ger-inte-battre-snabbare-vard

Utbildningsministern: Fler platser till läkarprogrammet!

Sverige lider brist på legitimerade läkare och specialistläkare. I ett pressmeddelande på regeringens hemsida och i SVT Rapport ikväll föreslår utbildningsminister Jan Björklund (FP) en utökning av läkarprogrammet med 300 platser.

Sveriges läkarbrist kommer tyvärr inte lösas enbart av den åtgärden. Det Sverige lider brist på är legitimerade läkare och specialistläkare. För att få bort flaskhalsen som nu finns vid övergången från examinerad till legitimerad läkare krävs fler allmäntjänstgörings-(AT-)platser. Detta är landstingens ansvar.

Björklund och regeringen gör rätt i som satsar på vårdens framtid. Men vi blir inte hjälpta av fler icke-legitimerade underläkare. För att komma tillrätta med läkarbristen är det dags att landstingen tar sitt ansvar och tillhandahåller fler AT- och ST-tjänster!

Anders Lundberg, ordförande i MSF, kommenterar utspelet i tidningen Expressen.

Suturövning!

Idag har jag fått öva suturer. Min trevliga handledare satte sig ner med mig under förmiddagen och visade hur man skulle sy ihop sår på bästa sätt. Såhär blev resultatet (på en handske stoppad med tussar):

I helgen var jag uppe i Stockholm för förbundsstyrelsemöte med MSF. På kvällen var jag hos Maria och därefter gick vi till Berns. Igår kväll kom Louise hem till mig och vi fixade lite mat. Mysigt. Nu ska jag sova så jag inte somnar under röntgenronden i morgon bitti. ;)

Välkommen till termin åtta, även kallad "monsterterminen"!

Jo, termin åtta på läkarprogrammet i Lund har rykte om sig att vara den allra tyngsta av de totalt elva terminerna. Vi ska fram till den 13 januari lära oss så mycket som möjligt om kirurgi, onkologi, radiologi, urologi, anestesi, ortopedi och ledarskap (sista veckan på terminen).

Egentligen är kanske inte ämnena i sig så svåra. Det är ju faktiskt den mest praktiska terminen av alla terminer hittills. Men jourerna! Herregud. Vi förväntas vara i skolan 8-17 varje dag och flera helger och vardagskvällar är nu inbokad med olika jourer. En jour kan ge enormt mycket genom att det kommer in akuta spännande fall men ibland händer det knappt någonting och då är det svårt att hålla humöret uppe, när man vet att man kunde suttit hemma framför en bra film eller följt med vännerna ut på lördagskvällen. När ska man ha tid att vila (och plugga och träffa människor man tycker om)? Vi läkarstudenter tillbringar mycket mer tid i skolan är 40 timmar i veckan. Några handledare skrattar bara åt det och säger: "Ja, men så är det att vara läkare, det är bara att vänja sig!" eller "Så hade jag det också när jag läste, det är bara att bita ihop" eller "Ja, men ni måste gå helger och kvällar för vi har inte plats för er alla under dagtid, ni har blivit så många de senaste åren!". Det första och det andra argumentet köper jag inte alls. Vadå, jag ÄR inte läkare än. Jag är STUDENT och får inte betalt för min tid på sjukhuset eller har möjlighet att "flexa ut" när jag vill gå hem lite tidigare en dag. När det gäller "så var det på min tid" är det nästan det sämsta. Varför ska jag ha det dåligt bara för att någon annan för länge sedan inte orkade gör något åt sin situation?

Men det mest skrämmande argumentet är det sista. I dagarna släpps MSF:s rapport om den kliniska handledningen vid de svenska läkarutbildningarna. Jag har fått tjuvkika på rapporten och jag kan berätta att det är dystra siffror som framträder. MSF skickar vartannat år ut en enkät till läkarstudenter på medicin- och kirurgterminerna i Sverige. Denna använder vi i vårt arbete att förbättra den svenska läkarutbildningen och slå vakt om svenska läkarstudenters intressen. Den talar - detta år igen - sitt tydliga språk: den kliniska handledningens kvalitet sjunker och antalet studenter per handledare ökar. Ett (o-)lustigt sammanträffande? Jag tror inte det.

Tillbaka till T8. Jag har fått vara med och assistera vid operation nu. Ganska så häftigt att se hur kroppen ser ut inuti och inse vad många bra saker man kan göra för en människa som är sjuk. Jag fick klä mig sterilt och sätta på mig visir, munskydd och dubbla handskar. Min placering för veckan är på ortopeden. Ortopeder är roliga. Egentligen ser jag inte så stor skillnad på en ortoped och en snickare. De arbetar bara med olika material. Själva operationen kändes mer som att någon lagade en möbel än en människa. Ortopederna hamrar, bankar, skruvar, sågar och skär. Blodet stänkte upp på mig och det hade varit bra om jag hade haft någon slags inbyggd vindrutetorkare på visiret - för det var störigt med blodfläckarna som var i vägen när jag skulle titta. Jag fick (förstås, inte så upphetsande direkt men det är kandidatens lott) hålla i hakar under operationen, känna rakt ner i ett lårbens innandöme (det var häftigt faktiskt!) och när allt var klart fick jag faktiskt avsluta själva staplingen.

Trött (under operationen får man inte sitta ner, inte äta eller dricka och inte lämna rummet) men glad lämnade jag op-salen för att byta om och gå till föreläsningen. Innan jag gick iväg kollade jag mig lite snabbt i spegeln. Det var kanske tur det, för i pannan hade jag små stänk av intorkat blod. Haha. Oh well, antar att det bara är att vänja sig. Lär nog hända fler gånger den här terminen.

Ungefär såhär såg jag ut: