Onkologen var för övrigt rätt jobbigt. Ibland undrar jag hur jag ska orka med att vara läkare. Fick träffa en patient som stod under palliativ vård, dvs hennes cancer gick inte att bota (kurativ) men hon gick fortfarande på cytostatika och annat för att lindra symptomen.
Det är egentligen helt otroligt hur patienter släpper in mig så nära inpå livet, för att jag är läkarstudent. Idag fick vi sitta och samtala, en och en, med en cancerpatient. Patienten jag träffade var i dagarna i full färd med att planera sin egen begravning. Vad absurt egentligen. Men enligt henne var det en sista sak hon själv kände att hon då kunde kontrollera. Sorgligt...
Men som min handledare uttryckte det: "Det är inte mitt fel att patienten har fått cancer, det är inget jag kan göra något åt, det bara är så. Det jag däremot kan, är att göra det så bra för patienten som möjligt."
Då tyckte jag att det kändes lite lättare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar