Igår tog jag 14.30-tåget från Kristianstad. Jag var framme i Lund 17.40. I vanliga fall brukar den sträckan ta 45 minuter. Klart att man blir frustrerad och arg. Snett mitt emot mig satt två personer som inte kände varandra sedan tidigare, det var uppenbart. Efter att vi fått meddelande på meddelande från tågpersonalen att "Mina damer och herrar, vi väntar på signal för att få lämna stationen!" eller "...vi inväntar ett mötande tåg..." eller "...det är växelfel i Hässleholm och vi står i kö för att få komma fram!" så började folk så sakta söka kontakt hos medresenärerna.
De två personerna framför mig började så smått att prata med varandra. Det började med ett litet leende i samförstånd, över hur ironisk hela situationen var. Därefter kom något i stil med:
- Ja, herregud, så mycket fick man för att man smet tidigare från jobbet. Haha!
- Ja, det här är inte klokt. Har Skånetrafiken aldrig sett snö tidigare?
- Nej, det verkar inte så. I morse var det försenat också. Att de aldrig lär sig. Tänk på alla som ska med flyget från Kastrup!
Då lade sig en tredje person i diskussionen:
- Ja, jag ska till Egypten om några timmar! Hur ska det här gå?
En fjärde blev intresserad:
- Åh, det ska min kompis också. Hur är det med hajarna nu? Är det säkert att dyka? För det var väl i Egypten som det var badförbud på grund av hajar?
- Ja precis. Nej, men vi är inte på det stället. Ja, min son och svärdotter är redan där, så jag skulle komma lite senare. Nu får jag bara hoppas att jag får komma dit överhuvudtaget!
- Ja, det är många flyg som är inställda också.
- Jag flyger med Fritidsresor så jag hoppas att de kompenserar för om flyget skulle bli inställt.
- Men vad skönt för dig, det är säkert inga problem.
Så höll det på. Jag satt försjunken i mina böcker (försökte plugga lite, jag kunde ju ändå inte göra något annat när vi bara satt där) eller satt och tittade ut och tänkte på hur vackert det var ändå, med solen som sken på snön.
När jag skulle gå av, satt det första paret fortfarande och pratade med varandra, tre timmar senare. Vet inte hur historien slutade, men det skulle inte förvåna mig om de bytte nummer. Det kändes nästan som att de båda fattade tycke för den andre. Roligt i sånt fall! Inget ont som inte har något gott med sig.
Idag var det samma sak igen. Jag tog 14.30-tåget och kom fram till Lund vid 16.15. Inte lika farligt med andra ord. Jag somnade faktiskt idag och var nära att missa Lund. Fy fan vad jag hade blivit irriterad om jag hade vaknat upp i Köpenhamn. Inte kul. :D
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar