Mm... Det är inte lätt att åka hiss på CSK! Bra att det finns informativa skyltar till hjälp... Det är faktiskt fel på hela hissystemet. Vid lunchtid får man ibland vänta i fem minuter på en hiss. Sen står det att den ska upp, men åker ner och tvärtom. Frustrerande och konstigt. Vet ni hur lång tid fem minuter är, under en lunchtid?! Haha. Ja, man kan bli upprörd för mindre.
Nej, faktum är att jag är helt lyrisk över min första vecka i K-stad. Sån skillnad om man jämför med Lund! För första gången på länge känner jag mig sedd, välkomnad på ett ärligt sätt och får möjlighet att delta i avdelningsarbetet på riktigt. Inte bara stå bredvid en överläkare med tre ST-läkare och två AT-läkare i släptåg, som ett fån och stirra. Hetsigt lyssna lite på några lungor (det gäller att hålla sig framme med stetoskopet när handledaren ska undersöka!) eller ett hjärta. Klämma lite på några vader som snabbt skymtar fram, humma och nicka och sedan rusa vidare till nästa patient. Nej, nej, så är det inte i K-stad! Här har jag fått skriva epikriser så det står härliga till, skrivit ut patienter, pratat med dem och undersökt dem helt själv, givit förslag på diagnoser och ytterligare undersökningar, skickat remisser, skrivit recept, tagit blodgaser, satt en PVK (visserligen på Jakob i klassen, under en praktisk övning, men ändå!) m.m.! Allt detta på bara fyra dagar. Haha, om något år kommer jag förmodligen vara duktigt trött på det administrativa arbetet, men hey, någon gång måste jag ju börja och lära mig. Jag är så glad, äntligen lite skolmotivation! Precis vad jag behöver.
Det gör liksom inget att tåget går från Lund 06.40 varje morgon och att jag kommer hem vid 18.30. Det är SÅ värt det. Go Kristianstad!
Sov gott!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar