När jag var yngre åt jag mellis nästan varje dag. Så himla gott. Nu när jag blivit äldre gör jag inte det på samma sätt. Visst, jag tar en kaffe eller thé (hur stavar ni thé? Te? Tror att "te" är mer modern stavning, men jag tycker det är finare med "thé") då och då, men det är faktiskt mest för att piggna till och orka plugga efter en lång dag i skolan. Jag minns hur jag och Frida alltid gick hem till varandra efter att skolan var slut och åt mellis ihop och snackade om hur dagen hade varit. Jag älskade verkligen de stunderna! Om vi var hemma hos mig, åt vi ofta smörgås med leverpastej och smörgåsgurka på. En period fick vi dille på "varma mackor". Vi tog fram rostbröd och lade på mängder med ost och skinka, kryddade med oregano och satte in på full effekt i en minut i mikron. Till det hade vi ketchup och drack juice eller mjölk till. När vi var hos Frida, älskade jag att äta rostbröd med "Den gamle fabrik"s hallonmarmelad på. Vi hade aldrig den hemma hos mig, så det var lite extra lyx att få äta mellis hemma hos Frida.
Idag när jag kom hem från jobbet på neonatalen (det gick jättebra på jobbet, så kul att vara tillbaka och träffa alla kollegor och de underbara, söta, små bebisarna!) var jag hungrig. Med tanke på att jag kom ifrån jobbet först halv fyra och pendeltågen till Stockholm C var försenade på grund av snön, kom jag hem först strax efter fem. Då är det liksom inte riktigt dags för middag än. Jag gjorde i ordning mellis! Det blev rostade julvörtsskivor med leverpastej och smörgåsgurka på. Till det ett stort glas O'boy. Aaah...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar