Läkarstudenters psykiska (o-)hälsa

Idag börjar jag inte förrän klockan 10. Ovanligt och väldigt skönt. Vi ska börja med ett besök hos punktionsmottagningen i Lund och därefter ska jag till patologen för ytterligare en obduktionsgenomgång. Ser förstås inte fram emot det, men som Karin uttryckte det hela: "Jag går mest dit för att bli härdad". Lite så känner jag också. Jag måste helt enkelt vänja mig vid det. Det är ganska lärorikt också, att få se hur kroppen ser ut inuti, på riktigt, vid ett sjukdomstillstånd som jag annars bara läser om i böckerna.

I eftermiddag ska jag, i egenskap av styrelseledamot i MSF Skåne och ansvarig för "Mentorskapsprojektet", besöka Studenthälsan i Lund. Som jag skrivit om tidigare har de larmat oss i MSF om att de sett en kraftig ökning av just läkarstudenter till deras mottagning. Det är oftast tjejer som söker, tjejer som går på de prekliniska terminerna (1-5). Det skulle kunna varit jag.

Det är skrämmande att höra, att läkarstudenter mår allt sämre. Tyvärr blir jag inte förvånad över att det mest är unga tjejer som söker. Ha i åtanke att de som studerar till läkare oftast är högpresterande, ambitiösa människor som är vana vid att "vara bäst". Ofta har de haft lätt för sig i skolan, spikat proven i gymnasiet och fått höra att de kan bli vad som helst, till och med läkare! Men läkarstudenter är inga övermänniskor. Pressen kan bli stor när de kommer till universitetet och plötsligt omges av likadana, högpresterande, ambitiösa studenter. Tack och lov för att vi bara kan få betyget Godkänd eller Underkänd. Jag jämför med min bästa vän Frida och hennes juristprogram. Där flödar betygshetsen och konkurrensen är hård.

Det ska bli intressant att höra vad Studenthälsan har att berätta. Jag hoppas och tror att mentorskapsprojektet ska kunna hjälpa en del av dessa stressade, nedstämda studenter. Att få prata med någon som en gång varit med om samma sak, en färdig läkare, kan förhoppningsvis hjälpa.