Glad och stolt!

Igår hade vi i MSF information för de nya T1:orna. Det gick så bra det bara kan gå. Det var många av oss i MSF som var där och representerade (t.o.m. MSF:s nationella ordförande Maria Ehlin Kolk), studenterna ställde många och bra frågor till oss och vi var peppade och väl förberedda!

Det hela resulterade i hela 93 (!) nya medlemmar till MSF. Så bra har det inte gått för oss på väldigt länge. Det är ett kvitto på att vår styrelse i Skåne fungerar bra och att MSF gör många och viktiga saker för läkarstudenter runt om i Sverige och utomlands (ja, svenska medborgare som studerar till läkare utomlands kan också gå med i MSF). Jag är så stolt över alla duktiga och bra ledamöter och suppleanter som är med i vår lokala styrelse. Det är en ära att få leda laget framåt!

Snart är det val. Valtemperaturen höjs. Det märks inte minst i media (jag och lillasyrran såg utfrågningen av Reinfeldt ikväll och på söndag är det Ohlys tur) eller på gator och torg. Stortorget i Lund är knökfullt av valstugor. Man pratar med kompisar och familj. Det ser ut att bli ett jämnt och spännande val och jag hoppas verkligen att de flesta går och röstar!

Mer än så säger jag inte. Inte för att jag inte är intresserad av politiken i Sverige (tvärtom, det kanske har märkts...) men det vore omdömeslöst av mig att uttala mig, som nu sitter i en sådan position att min främsta uppgift är att föra läkarstudenter i Skånes talan. Om jag satt och uttalade mig om vad jag tycker privat skulle nog flera bli uppretade, med all rätt. Som jag sa till T1:orna igår; MSF är partipolitiskt obundet och det som ligger i vårt intresse är läkarstudenters bästa.

Idag hade vi föreläsning om arytmier, alltså det tillstånd när hjärtat inte slår riktigt som det ska. Det var väldigt spännande och jag kände mig peppad till att börja gå på klinik nästa vecka. Mina två första veckor kommer att vara på njurmedicin.

Nu ska jag nog faktiskt göra det som jag alltid tänker att jag ska, men aldrig gör; nämligen gå och lägga mig, tidigt.