I lördags morse hände en skum grej på passet på Friskis&Svettis i Lund. Passet hade precis börjat och det var mycket folk, som vanligt. Musiken dånade ur högtalarna och de två ledarna i mitten ropade: "Och så sträcker vi upp armarna i taket, sådärja, bak med benen! Ja det är bra, så ska det se ut!" Pulsen började så sakta öka, flåset satte igång. Helt plötsligt stannar musiken. En av de två ledarna i mitten ser märkbart påverkad ut, tar sig för magen och säger med en klump i halsen: "Jag ber om ursäkt, men jag kan verkligen inte vara kvar här längre". Den andra ledaren ser ut som ett frågetecken, precis som vi andra. Min första tanke var att hon kanske hade problem med magen, att hon hade ont eller så och att det är något hon drabbas av då och då.
Hon fortsätter: "Jag tänker gå härifrån nu. Jag tänker gå härifrån, om inte en viss person lämnar rummet genast. Jag menar allvar!" Den här gången var rösten mer gäll och ledaren såg mer aggressiv ut. Alla i salen stod som statyer, knäpptysta. Sjukt dålig stämning i rummet. Hon tittar sig om och nästan flåsar genom näsborrarna, tydligt upprörd. Blicken stannar på mig. Va? Jag känner henne inte ens, det kan inte vara mig hon menar. Så jag vänder mig om. Där, precis bakom mig, står en annan kvinna. Hon ser helt likgiltig ut och replikerar: "Jag går ingenstans".
Nu börjar det bli riktigt obehagligt i rummet. Ledaren springer ut mot dörren, den andra kvinnan efter, som för att förklara något eller prata henne till rätta. Men ledaren har nu ännu mer glansiga ögon och ser ut som att hon skulle kunna bryta ihop vilken sekund som helst. En annan funktionär rycker in och skriker åt de båda (som har råkat i dispyt med varandra, med ordväxlingar som: "Fy fan för vad ni två har gjort mot mig!" och "Jag tänker inte stå här och bli förnedrad!") att vi andra faktiskt försöker ha ett pass här och att de får lösa det där utanför salen. Den andra kvinnan lämnar rummet och passet fortsätter som ingenting hade hänt. En av motionärerna lämnar rummet, efter den andra kvinnan. Hon var nog inte så sugen på att träna längre. Inte jag heller egentligen.
Ledaren kör sitt pass som vanligt, men då och då ser man på henne att en gråtattack är på väg. Hon biter ihop och ler ett konstlat leende mot oss andra som står runt henne. Stackars människa tänker jag. Undrar vad det där handlade om. En massa olika teorier dyker upp i mitt huvud, men jag avfärdar de flesta med motiveringen att om man gjort något så hemskt mot någon annan, borde man inte dyka upp på dennes pass. Det kan ha varit vad som helst, kanske en skitsak egentligen. Men ändå, alla i rummet blev påverkade av händelsen, lite omskakade.
Om man analyserar konflikten utifrån, så var det ju inga häftiga anklagelser eller skrik just då, men det var ändå ovanligt jobbigt. Jag tror att det beror på att man för det första, inte förväntar sig något sådant på ett vanligt gympapass, men också för att den där vanligtvis käcka och glada ledaren nu nästan grät och mådde väldigt dåligt. Det är på något sätt inte meningen att hon i mitten ska vara ledsen. Om man själv har haft en jobbig dag, kan det vara rätt skönt att gå på pass, just för att ledaren alltid är så glad och käck, så man rycks med i den stämningen. Nu var det tvärtom. Bilden ledaren hade byggt upp av sig själv tidigare raserades, det blev då felkoppling i våra hjärnor. Något stämde inte.
Hoppas det löste sig för henne sen. Får kanske höra fortsättningen nästa gång? För övrigt tycker jag lite synd om den kvinnan som blev anklagad och till slut lämnade rummet. Utan en chans till försvar. Klart att de flesta i rummet fick mest empati för ledaren, hon som alltid är så glad och ler.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar